Klara Friberg

Lastningen gick sjukt bra idag.
Har har, de senaste två gångerna jag åkt med honom, testat mig vid lastningen. Jag har så svårt för hästar som inte är lättlastade. Det är en grej om dom är rädda eller osäkra, men inte som min sportbil som bara vägrar fokusera och kliva in. Han bara testar och kollar åt ett annat håll. Får ju härdsmälta av det, seriöst.

Så idag blev det bakläxa från igår.
Klädde på honom bubbelplast på ben och kropp sen började vi. Först tvekade han, så hade jag hjälp bakifrån som petade till honom och då klampade han in med mig. Han hade en hink med müsli längst fram så att han alltid vet att det finns en belöning där inne.
Så fortsatte vi.
In och ut, ibland stängde jag innerdörrarna och ibland fick han bara stå tills jag sa back. Började med mellanväggen lite breddad sen som vanligt.
Sen började jag skicka in honom = jag leder honom (med bestämda steg och fart haha) fram till rampen sen ska han fortsätta in själv. Han gjorde det galant!
Och så repetera tusen gånger. Nästan.
Hovslagar Lotta slipade en hästsko precis utanför, freddan rörde inte en fena. Skitbra. Han ska kunna lastas under störningsmoment också, han gillar bara att ha det som en dålig ursäkt till att slippa gå in i sin fina hästfinka.

Sjukt nöjd med le åsna idag!
Innan det här var vi ute på en slapprunda på 1 timme med sällskap. Freddan är van vid att få tempoväxla mycket ute och få sträcka ut. Nu blev det typ bara kort kort galopp och han svarade på mina halvhalter genom att bocka och sparka bak ut.
Så kan man ju också (över)reagera.
Jag tycker det är liiite kul faktiskt, fast det är ju inte riktigt PK att skratta när ens häst busar och visar lite livsglädje.
Säger bara YOLO!

Ah känns som att jag har skrivit en uppsats nu. På mobilen.
Ska kolla suits nu och dricka blåbärste. Viktigt.

Hej!