And it hurts with every heartbeat...
Beställde en cwd förbygel häromdagen, hoppas att jag får den imorn. Och min kingsland väst.
Skrutten fick gå ett slö pass igår. Mon svärmor kom förbi stallet så värmde upp lite ute och joggade bara några varv på banan för att visa upp F. Hon tyckte om honom, kul!
Idag kom svarta moln när jag kom till stallet så bestämde mig för att leka ponnyakuten, tog med Freddie i ridhuset där han fick springa lös, löshoppa en bom själv och springa/ följa mig. Höll på i en halvtimme så båda var varma i kroppen hehe. Sen fick han beta lite och sen in och gosa. Tycker att han är helt underbar, han skulle gärna sitta i knäet om han fick...
Annars så går dagarna. Bror mår efter omständigheterna bra, likaså vi andra. Jag sover dåligt och har en klump i magen, vi får antagligen reda på provresultatet av tumören denna vecka. Känns jobbigt, jag är nervös/ orolig för vad läkarna kommer att säga. Hela den här situationen känns så sjuk och overklig, sånt här händer liksom inte oss. Jobbigt också när folk typ tror att det här är över för att bror är opererad. Jag blir förbannad då. Det här är ingen spott i havet för min familj, det borde man väll åtminstone fatta?
Jag är i allafall glad att jag har min familj , mina älskade kattbebbar och min stora bruna åsna.