Tävling Botkyrka
I söndags var det regional hopptävling på Botkyrka. Åkte dit och hoppade 110 i avd B och detsamma i 120. Hade ett ner i 110, sista hindret. Ville för mycket och puckad/dum/idjutisk/stupido som jag var la jag till spöt på bogen på min fina häst som blev spänd och då rev. FÅR INTE göra så. Han var fin annars, i något hinder (räcke ofkårs) så jag fick psykbryt på mig själv lite. Hade sen spöt i handen på framhoppningen till 120 men gav det till pappa sen eftersom jag verkligen inte behövde det. Freddan var stark och framåt och ville leka glidflygplan och var rejält igång i le legs.
I 120 lekte jag kamekaze (stavning? Orkar inte googla) pilot i anrikningen till en trippelbarr. Tryckte av lite utifrån (hahehehehe) och min häst bara klipper av. Så jävla bäst. Hade redan rivit hinder nr 2, ett räcke. Kunde haft honom lite mer på bakbenen där men annars ser jag inte nån anledning till att han rev. Men efter landningen av fem meters hoppet efter trippeln så snubblade min hjälte, jag tappade balansen och stigbyglarna men fortsatte mot kombinationen med räcke in. Satt och kände lite också om han gjort illa sig men kände inget och red på 8a och b. Rev räcket in, delvis för att jag ligger ned på hästen i anridningen men rätade på mig till oxern ut. Sen var jag back in business och kunde avsluta fett på vattenmattan som var sista hindret.
Summa summarum så känns 110 inte högt eller svårt allt längre. 120 är en utmaning för mig, jag måste bli klar snabbare men är nöjd över att jag fullföljde de besluten jag tog. 120 känns fett högt, även om banan igår var snäll, när jag går banan men inte när jag sitter på min älg. Jag har sjukt mycket att lära och träna på. Är så glad att jag har en så snäll och bussig häst som älskar det jag älskar. Kunde inte hittat en bättre grabb för mig.
Min soulmate och jag i 120.
<3
